Vadå, är det de första man tänker när man ser mig. "Fan jag ska klippa av dig nipplarna"
Två gånger har jag hört detta nu, på två olika jobb. Är man så jävla odräglig, eller är det så att man jobbar med fel människor. Allvarligt talat så var båda killarna schyssta, men ändå så slänger dom ur sig ngt så jävla onödigt.
Moget, känner jag. Oerhört moget.

Har man inget annat att komma med så kan man lika bra skita i det...

Jag har åkt på ngn jävla förkylning men det  verkar som den inte kommer bli lika hemsk som jag gissat på, får undvika träning ett tag. Jag som vill komma igång och springa lite. Från att tränat minst 8 pass i veckan till att inte träna alls känns psykiskt jobbigt, allvarligt talat. Sen att man knappt hinner heller är ju en annan faktor. Jobb och fest, sunt liv, verkligen.

Pratade en lång stund med min Kära Madeleine i morse, så skönt att prata av sig med ngn som verkligen känner en utan och innan, man behöver liksom inte anstränga sig. Tur att vi har så lätt att prata i tlfn, ngt jag egentligen har ganska svårt för. Är ingen tlfn-typ.

Nu ska jag vad? Vet inte, man kan ju inte göra så mkt när man är halvkrasslig :(