Nu är man igång igen, på riktigt. Så jäkla skönt... Man känner att man orkar lite mer, springer lite fortare. Och framför allt. Det börjar bli såå jäkla kul. Det är inget jobbigt att ge sig ut. Det känns bra både innan och efter.

Har två sjuka saker att berätta, varav jag redan glömt en...(!) Det ena var iaf att det ringde ngn från ett utländskt nummer. Klart man svarade och som inte heltoväntat pratade någon på engelska... med italiensk brytning. Presenterade sig som Francaais, Franceso whatever. Han började fråga ifall jag kände igen honom, Rimini, pizzeria... Min syster tack! Förklarade snällt att det var nog min syster han snackat med...

Ringde förtvivlat min syster för att höra vad fan det var som hänt. Pizzabagaren i Rimini var tydligen mindre nice och min syster hade gjort detta för att jävlas. Shit vad hon skrattade när jag ringde. Jävla syrra man har!

Har iaf en ;) Och jag saknar henne så! Snart ses vi sweetie