Jaa, nu börjar den fan närma sig. Med stormsteg och jag har verkligen inte tränat tillräckligt. Har ju säkerligen en hel del bra anledningar och ännu fler värdelösa. Men jag tror att jag tappade suget iochmed tävlings-måstet. Innan har jag bara gett mig ut utan någon prestige. Plötsligt handlar allt om sträcka och tid. Och det verkar pusha mig i fel riktning.

Men men idag har jag fan varit duktig. Sprang minst en mil på ca 60 min... Fast det är lite svårt att veta eftersom sträckan inte är utmätt. Men jag jämförde med kartan till tjejmilen och det kan faktiskt stämma. Ska tvinga ut Blondie nästa vecka för att springa den exakta rundan. Om man springer den ett par gånger så blir det inte lika långt i psyket iaf. Då vet man vart vägen går, hur långt det är på väg, var man ska spara, vart att öka.

Nu måste jag fixa mig lite, ska möta Kela på stan vid 3 och innan dess få iväg de jäkla tackkorten. De är iaf skrivna och fixade. Ska bara gå ner till posten nu. Oj vilken bra dag det här kommer bli. Ser fram emot ikväll. Kela har insisterat att vi ska kolla på den, enligt mig ngt, eller rättare sagt mkt neurotiska Carl-Einar Häckner. Kela du kan ju kolla så koncentrerar jag mig på maten ;)

Tudeliu